Rödgröna hotar skånska veteranbilar!

(Publicerad i KvP den 12 maj 2017)

Det rödgröna styret i Region Skåne med Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill driva kampen mot bilismen på alla fronter. Nu vill de att veteranbilar i praktiken förbjuds, skriver regionrådet Pontus Lindberg (M).

Att vi måste komma tillrätta med utsläppen av växthusgaser är helt klart, och det är ingen stridsfråga. Det är helt naturligt att sittande majoritet fortsätter den politik som alliansen och Miljöpartiet var ense om under tidigare mandatperioder. Under min tid som ansvarig för utvecklingsfrågorna sattes mål om fossilbränslefria transporter och dessutom uppvärmning och el utan användning av fossila bränslen. I stället satsas på alternativa bränslen och kompenserande åtgärder där inblandning eller fossila bränslen fortfarande behövs. Det är viktiga, långtgående och kraftfulla beslut. Om det lyckas har vi verkligen åstadkommit något. 
Men bensin används inte bara till transporter och resor. Vi har en utvecklad kulturrörelse med äldre bilar i sport- eller hobbyverksamhet. Dessutom finns en rad äldre maskiner med bensin och dieseldrift. De senare kommer efterhand att bytas ut, men det finns inget sakligt skäl att snabbt tvinga människor att köpa nytt. Det är inte ens ett bidrag till ett hållbart samhälle, snarare är det ett slöseri med resurser – både ekonomiska och naturliga.

På senaste sammanträdet med regionala utvecklingsnämnden behandlades ett remissvar på en regeringspromemoria om vissa förändringar i krav på inblandning av biobränslen och därmed minskade fossilbränslen vid transporter. Det är rent tekniska förändringar, de flesta avsedda att träda i kraft redan 2018. Och säkert ersättas av något annat efter inte för många år. 

Då väljer Miljöpartiet och Socialdemokraterna att rätt omotiverat i svaret haka på ett krav att det sätts ”ett slutår för försäljning av fossila bränslen”. Totalstopp alltså. Det räcker inte att transporterna i landet blir klimatneutrala, utan man ska också jaga de entusiaster som fixar gamla bilar eller pensionären som har en fullt fungerande lite äldre motorgräsklippare.
Miljöarbetet är betydelsefullt, men klarar vi omställningen av vardagstrafik och godstransporter, ja då kan man tillåta en och annan teknikfantast att köra sin Chevrolet Impala 1958 V8 – den drar en del per mil, men rullar inte många. 

Politik bör handla om att göra världen bättre och underlätta för medborgarna, inte att ta symbolbeslut och bestraffa vanligt folk.

 

Skåne kopplas via Ystad

VÄRNA SKÅNE. Från Ystad går en av delarna av det europeiska transportnätet TEN-T från Östersjön till Adiatiska havet. Redan i dag förtjänar den uppmärksamhet, och betydelsen kommer att växa redan i den nära framtiden. Ystad hamns betydelse stärks.Skåne är Sveriges port till kontinenten, genom landskapet går hälften av den export som till stor del ligger bakom vårt välstånd och vår välfärd. Eller rättare sagt, Skåne är ett antal portar till kontinenten, Öresundsbron, stora hamnar, flygplatserna Sturup och Kastrup.

En av de viktigare hamnarna är Ystad, som beroende på om man räknar gods, lastbilar, människor eller anlöpningar är mellan den tredje och tionde största svenska hamnarna. Ystad är viktig för handel och resor till andra sidan Österjön – Polen och Baltikum. Och det mesta av trafiken till och från Bornholm passerar här.

Bornholmsfärjan Leonora Christina. Foto: Werner Wilmes (CC BY-NC 2.0)

Fortfarande finns godsvagnskapacitet men framförallt ökar lastbilstrafiken, den kan om några år öka med 100000 lastbilar per år om prognoserna slår in.

Ystad hamn är också svensk koppling till den centraleuropeiska transportkorridoren CETC. Det är en så kallad europeisk gruppering för samarbete över gränserna. Svensk deltagare är Region Skåne och jag har haft förmånen att leda den politiska styrelsen, en post som även Thomas Lantz (M) och Mätta Ivarsson (MP) haft. Transportkorridoren börjar i Skåne och passerar ner genom västra Polen, Tjeckien, Slovakien, Österrike, Ungern, Kroatien. Det är en transportled ner till Medelhavet som blir viktigare och viktigare, och där samtidigt mycket kan vinnas genom upprustning av väg- och järnvägsstandard.

Inte minst kan miljöaspekterna stärkas åtskilligt. Ekonomi och miljöhänsyn måste gå hand i hand. Inom samarbetet har tagits fram projektet Greener Mobility, som handlar bland annat om just effektiva och miljöanpassade godstransporter bland annat mellan Skåne och Västpommern i Polen,

Inom transportkorridoren och i anslutning till den finns en mycket stor marknad, samtidigt som transportvägarna längre västerut tenderar att bli överbelastade.

För Sverige och för Skåne är denna led genom Östeuropa ner till Medelhavet betydelsefull, och som vi ser ökar trafiken stadigt till och från Ystad hamn utan att stora insatser gjorts för att lyfta standarden på transportkorridoren.

Det finns tre viktiga aspekter på Ystad och den centraleuropeiska korridoren:

För det första måste vi se till att vår infrastruktur lever upp till det ökade trycket. Främst E65, men även väg 19 och 13 kommer att få en ökad trafik. Samma gäller järnvägen Malmö-Ystad, och dess förlängning till Simrishamn även om persontrafiken där dominerar. Vi måste se till att det finns aktuella planer för att utveckla dessa vägar och järnvägar.

Inte minst är det viktigt att se till att vägarna till hamnen blir säkra, icke störande för omgivningen och klarar av trafiken som ökar. Främst handlar det om E65 inom Ystad, och då i synnerhet Dragongatan.

För det andra är det viktigt att fortsätta samarbetet inom transportkorridoren. Ingen transportväg är bättre än dess sämsta länk och vi måste hitta en samsyn så att investeringar kopplas till varandra.

Den tredje utmaningen är den sviktande järnvägstrafiken för gods. Det är det enda transportslag som just nu backar och det tycks vara tveksamt om kommande färjegenerationer alls kommer att ta godsvagnar. Det är tråkigt då godståg är miljövänliga och energieffektiva. Tågen har dock svårt att passa in i ett nät av just-in-time-transporter, och ska det fungera krävs nog utveckling av järnvägstrafikens styrning och hastighet.

Sverige borde ha fler vägar över Östersjön ner till Europa, det borde vara ett strategiskt intresse. För skulle Öresundsbron bli oanvändbar av någon anledning är det för sent att leta efter alternativ.

Gör arbete mer lönsamt istället för att höja inkomstsskatterna!

Publicerad i Kristianstadsbladet 4 april 2017

Regeringen har den senaste tiden presenterat en rad skatteförslag. Gemensamt för nästan samtliga är att det är skattehöjningar som slår mot plånboken, mot jobb och mot tillväxt..

Nyligen meddelade Vänsterpartiet att de kommit överens med regeringen om att fler ska börja betala statlig inkomstskatt. De menar att det är ”höginkomsttagare” som får sin skatt höjd. Sanningen är att de som drabbas är människor som jobbar hårt men som inte har särskilt höga inkomster.

Sedan regeringen tillträdde har den – trots löften om att inte höja inkomstskatten för vanligt folk – höjt just inkomstskatten för över en miljon människor. Fyra av tio barnmorskor, fyra av tio poliser och sju av tio ingenjörer, för att nämna några exempel. Nästan ytterligare ett helt Kristianstad – 80 000 fler – ska börja betala statlig inkomstskatt nästa år, om regeringen och Vänsterpartiet får bestämma.

I stället för att höja skatterna borde man göra det mer lönsamt att arbeta. När det lönar sig mindre att arbeta, väljer många ledighet framför ett extra arbetspass eller större ansvar på jobbet.

En ny rapport från Almega visar att Sverige förlorar kapacitet motsvarande 2 800 heltidsarbetande läkare varje år, eftersom många läkare väljer kompledighet framför jourersättning.

Exemplet ger en fingervisning om hur skatten påverkar människors val.

Att arbeta det lilla extra, att utbilda sig eller att ta extra ansvar på jobbet lönar sig inte tillräckligt i dag. Att vården inte kan använda sin fulla kapacitet, och därmed riskera patientsäkerheten, är oroväckande.

Tror verkligen Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att det blir fler händer i sjukvården och fler poliser på stadens gator och torg när det lönar sig mindre för läkare, sjuksköterskor och poliser att jobba?

Det är människors arbete och företagande som bygger Sverige starkt. Inte skattehöjningar. Därför behövs det en politik där det lönar sig bättre att arbeta och att driva företag.

Vi har inte råd att se på medan regeringen tar Sverige i fel riktning. Därför vill vi moderater att Alliansen så snart som möjligt ska lägga en gemensam budget.

Maria Malmer Stenergard (M) Pontus Lindberg (M)

 

 

 

 

Riktiga superbussar behövs för utveckling av kollektivtrafiken

Publicerad i KB 24 mars 2017

Det finns en risk att hela det fantastiska superbussprojektet håller på att köra fast. Det vore en dålig utveckling och vi moderater hoppas man kan ta nya tag. Som företrädare för Örkelljunga och Östra Göinge kommuner, samt för Alliansen i regionala utvecklingsnämnden vill vi trycka på för en nystart.

Att växla upp vanliga landsvägsbussar till vad som har kallats superbussar är en fantastisk utveckling av kollektivtrafiken. Tanken är att man ska skapa snabba, bekväma, miljövänliga resor på ett liknande sätt som man kan få med tågtrafik.

Men att lösa detta betydligt billigare och flexiblare än med tåg, och utan behov att bygga nya järnvägar – något som tar tiotals år och sedan inte enkelt kan ledas om ifall behoven ändras.
Att tänka tåg och köra buss har varit parollen. Och det arbetade Moderaterna i Region Skåne för under den tid Alliansen styrde tillsammans med Miljöpartiet. Vi ville ha superbussar dels i de stora inpendlingsstråken till de större städerna för att skapa starkare alternativ till bilpendling, dels på de viktiga linjerna i Skåne: Fler skulle få säkra och snabba förbindelser. Därför blir vi förstås oroliga nu när kritiken växer mot superbussprojektet.
Projektet bygger på att man har få stationer och snabba resor mellan dem, att bussarna på många ställen får egna vägar och att gator och leder anpassas efter dem. Detta kräver investeringar av både trafikverket och kommunerna. Dagens expressbusslinjer är inte snabba nog, en timme mellan Örkelljunga och Helsingborg är för mycket när bilresan tar en halvtimme, och tidtabellen på sträckan Kristianstad-Hörby-Lund/Malmö borde ge snabbare resor.
Däremot ska superbussarna inte ersätta dagens mer finmaskiga hållplatsnät, det måste fortfarande finnas parallelltrafik, för att resa lokalt och för att ta sig till superbusshållplatsen.
Resan med en superbuss ska vara bekväm. Helst ska den så önskar kunna påbörja dagens arbete under pendlingen. Wifi är en självklarhet, annan service bygger på efterfrågan. Resan ska också vara trygg både genom att man säkert kommer fram och oftast i tid, samt förstås att ordningen är god och onödigt stök stoppas.
Nu har superbussprojektet så smått fått dåligt rykte. Och det trots att starten fortfarande ligger några år framåt i tiden. Delvis beror det på andra försämringar, de dubbeldäckare som ersatt gamla bussar på Skånetrafikens expresslinjer är bekväma med upplevs som känsligare för störningar och förseningar, samtidigt har en del hållplatser dragits in.
Men det beror förstås också på förseningarna. Trafikverkets vägupprustning på till exempel väg 19 har fördröjts och blivit dyrare. Och kommuner undrar över miljoninvesteringarna där superbussarna skjuts längre fram i tiden.
Två viktiga stråk är Helsingborg-Örkelljunga-Markaryd och Kristianstad-Älmhult, Markaryd och Älmhult ligger inte i Skåne, men ger en extra poäng åt linjerna. Det är tyvärr den regiongränsöverskridande trafiken som än så länge är osäker. Men det drabbar också de som bor på rätt sida gränsen: Eftersom det i dag krävs byte i Örkelljunga
Moderaternas slutsats är att det behövs ett nytag för superbussprojektet. Region Skåne måste samtala med både medborgare och kommunföreträdare. Superbussarna är en så bra idé att den förtjänar ett bättre öde än vad vi fruktar nu är i vägs ände.
Patric Åberg (M)
kommunstyrelsens ordförande i Östra Göinge
Pontus Lindberg (M)

regionråd i opposition, v ordf regionala utvecklingsnämnden

Carina Zachau (M)

kommunstyrelsens ordförande i Örkelljunga

Äntligen kommer Region Skåne till skott

Publicerad i KB 4 februari 2017

För två år sedan föreslog vi att Region Skåne ska inleda ett samarbete om personalförsörjning med Försvarsmakten. Regionen och Försvaret är två personalintensiva organisationer med grundläggande uppdrag att bygga och bevara ett stabilt välfärdssamhälle.

Det finns också ett uppenbart gemensamt intresse av att fler ska tycka att det är attraktivt att jobba såväl för fred och frihet i omvärlden som för trygghet och tillgänglighet i vården.

Alla sjukvårdshuvudmän i landet har svårt att rekrytera vårdpersonal. I Region Skåne bedöms behovet vara 3 000 undersköterskor och 6 000 sjuksköterskor fram till 2024.

Därför är det mycket glädjande att regionfullmäktige hösten 2015 biföll vår motion. Lika glädjande är det att personaldirektören i Region Skåne nu den 8 mars 2017 äntligen ska möta ansvariga för personalfrågor i Försvarsmakten. Förhoppningsvis kan parterna nå fram till en överenskommelse som gör det lättare för deltidssoldater att vara deltidspersonal i vården, till exempel som ambulanssjuksköterskor.

Regionen och Försvaret kan samordna sina utbildningsinsatser och anställningsvillkor. Detta kan innebära bland annat träning och utbildning i akutsjukvård, traumakirurgi och tropikmedicin. Samtidigt underlättar samarbetet för unga att komma in på arbetsmarknaden, bidrar till ökad mångfald på arbetsplatserna och ger en möjlighet till långsiktig karriärväxling.

Sedan 2013 arbetar Region Skåne med att förskjuta arbetsuppgifter mellan yrkeskategorier för att bättre tillvarata de anställdas kompetens, renodla tjänster och samla uppgifter för att på så sätt avlasta specialister. Det är detta som denna mandatperiod kommit att kallas för kompetensmixplanering.

På samma sätt har fokus legat på att samordna och strukturera arbetet med att rekrytera personer utbildade i andra länder. Trots dessa insatser och en utbyggnad av möjligheten för anställda sjuksköterskor att utbilda sig till specialistsjuksköterskor, finns det risk att regionen inte klarar av sin kompetensförsörjning.

Försvarsmakten har ett liknande problem, oavsett om diskussionen om ett återinförande av värnplikten förverkligas eller inte. Det går inte att plikta in anställda soldater och sjömän, inte heller officerare.

Därför måste vi fortsätta jobba med incitament och attraktivitet, sa personalförsörjningutredaren Annika Nordgren-Christensen i höstas när hon lade fram sitt förslag om återinförd värnplikt. Något tvång ville utredaren inte tala om. Militärtjänstgöring ska i så stor grad som möjligt bygga på frivillighet.

Det bästa vore naturligtvis om det bästa av de två personalförsörjningsmodellerna kunde kombineras. Att få upp volymerna är prioriterat. Det kan ske med frivillig utbildning under plikt. Långsiktighet och professionalitet måste samtidigt bygga på en kår av yrkesmilitärer. Men deltidsalternativet kan med sin koppling till det stora behovet av personal i vården och i Försvaret vara minst lika viktigt.

När Region Skåne inleder ett personalsamarbete med Försvaret blir beredskapen att klara kompetensförsörjningsutmaningen bättre. På bägge fronter. Det borde också vara ett föredöme för såväl andra landsting som för entreprenörerna i vården.

Pontus Lindberg (M)

regionråd i opposition

Caroline Wessel (M)

2:e vice ordförande i personalnämnden
 Region Skåne

EL-bussar är rätt spår för Malmö!

Publicerad i KvP den 26 jan 2017

Det växande Malmö behöver en uppgraderad kollektivtrafik. Alliansen i Region Skåne vill se en utbyggnad som kombinerar en modern satsning med en hållbar ekonomi:• Malmös kollektivtrafik har en ram av järnväg: Stambanan mot Lund blir snart fyrspårig, Citytunneln fungerar både som ”tunnelbana” Malmö C-Triangeln-Hyllie och länk över Öresundsbron, med trafik på kontinentalbanan som en ringlinje och Pågatågstrafik med Lomma och Kävlinge. 

• Inom staden har Malmöexpressen – linje 5 – varit en framgång. Vi vill att fler linjer ska graderas upp till detta: Egna körfält, passagerartäta bussar och täta avgångar är huvudpunkterna i konceptet. Eldrift blir det naturliga valet för nya linjer. 

• Övriga busslinjer ska ha en god trafik, vi ska tidigt dra busslinjer till utbyggnadsområden. 

• Malmö är en stad som saknar stora höjdskillnader och är snöfri största delen av året: Den är idealisk för cykling och gång, vilket ska uppmuntras. Den sittande rödgröna ledningen i Malmö stad är för lite framtidsinriktad och vill satsa på symbolåtgärder som ser fina ut men som inte löser Malmös problem. De tycks satsa allt på att sätta upp bilhinder samt på att införa spårvagnar.

Malmös ledning har satsat på spårvagnslösningar i diskussionerna med Sverigeförhandlingen, och därför finns ännu inget avtal framme. Nya högkapacitetsbussar är det naturliga steget när passagerarkapaciteten behöver ökas. Spårvagnar kan ta något mer passagerare, men detta behövs inte ännu – i minst en kanske två ”bussgenerationer” räcker buss utmärkt. Investeringar och drift är lägre för en busslösning, och dessa pengar behövs för andra viktiga satsningar, inom och utom Malmö. Vi i Alliansen vill använda skattemedel på effektivast möjliga sätt. 

Vi måste också se till hela Skånes behov. Moderna, miljövänliga bussar klarar samma miljökrav och funktioner som de dyrare spårvagnarna. Arbetar man vidare med Malmöexpressen så kan man i framtiden ganska enkelt lägga spårvagnsräls på samma linjer. 

Malmö är växande stad som behöver knytas samman. Det finns efter decennier av rödgrönt styra stora investeringsbehov – de investeringarna måste göras så att vi får ut mest av pengarna.

 

Pontus Lindberg (M)

2. vice ordförande i Region Skånes regionala utvecklingsnämnd   

Cristina Glad (L)

2. vice ordförande region Skånes kollektivtrafiknämnd

Birte Sandberg (C)

Gruppledare i Region Skåne

Birgitta Södertun (KD)

Gruppledare i Region Skåne     

Man kan ha många förutsägelser om framtiden. Men få talar mot bilismen

Publicerad i Sydsvenskan den 18 januari.

Ska politiker uppfostra folket, eller ska de vara folkets företrädare? Hur skattepengar fördelas när det gäller väg och järnväg visar på en politisk skiljelinje. Det skriver Pontus Lindberg (M), regionråd i Skåne.

Ska man lösa människors faktiska problem, eller ska man styra dem mot ett ideal? Den pågående debatten om en utbyggnad av E 6 och E 22 säger en hel del om samhälls- och människosyn.
Man kan ha många förutsägelser om framtiden. Men få talar mot bilismen: Bilarna kommer framöver att vara energisnåla, utsläppsneutrala, kanske självstyrande. Människor kanske inte kommer att behöva äga bilar, men väl nyttja dem.

Utsläppsproblematiken, skadliga ämnen och koldioxid är ett hot mot miljön. Det kan ingen medborgare eller politiker blunda för. Men Sverige har redan tagit stora steg mot fossilfria och utsläppsneutrala transporter. Och fler kommer det att bli. Den positiva utvecklingen har kunnat ske genom attvi alla agerar, som konsumenter, trafikanter och väljare, inte genom att en överhet tvingar sina åtgärder på folket.

Nu går Skåne in i viktiga diskussioner kring hur Skåne har mängder av akuta, nödvändiga och riktiga – ofta lönsamma redan på mycket kort sikt – investeringar och satsningar som det inte kommer att finnas pengar till. Därför är det än viktigare att pengarna används på ett smart sätt.

Det behövs balanserade satsningar på både järnväg och väg, på alla delar av Skåne och på både persontrafik och godstransporter. Detta har allianspartierna i Region Skåne drivit och fått stöd för av en majoritet i regionen.

Järnvägen i Skåne närmar sig en infarkt, en överbelastning med stillastående tåg som resultat. Lösningen är en upprustning av järnvägen, fler och annorlunda tåg samt fler spår. Det behövs till exempel fyra spår mellan Malmö och Hässleholm.

Region Skånes uppfattning är också att kapaciteten på motorvägarna måste öka. Idag är trafikstockningarna och olyckorna alldeles för många. Det måste finnas tre filer i vardera riktningen, men även andra åtgärder är nödvändiga, till exempel intelligent trafikhänvisning som styr trafiken med hjälp av sådant som digitala trafikskyltar, och bättre av- och påfarter.

Jag har i en motion föreslagit att Region Skåne ska verka för att motorvägarna i Skåne blir ett pilotprojekt som en väg där IT och smarta byggsätt med till exempel en annorlunda utformning av på- och avfarter, kan användas på nya sätt.

Socialdemokraterna i Region Skåne har alltså närmat sig alliansens synsätt när det gäller nödvändiga satsningar på väg och järnväg. Ordföranden i det socialdemokratiska partidistriktet Niklas Karlsson föreslog i en motioni höstas tre filer på E 6. Det är inte förvånande om Socialdemokraterna och alliansen kan nå en samsyn. När striden att bygga ut E 22 stod i början av 2000-talet var enigheten i Skåne bred, med alliansen och Socialdemokraterna på samma sida.

Men det har börjat ett krypskytte mot den nya enigheten från dem som ogillar bilen mer än de gillar god ekonomi och miljö. Ett antal miljöpartistiska regionpolitiker beklagar sig över alliansens förslag att satsa även på vägar (Aktuella frågor 3/1).

Christer Ljungberg, vd för konsultföretaget Trivector – ett bolag som bland annat lever på att leverera ”gröna” lösningar – anser att en utbyggnad av E 6 till tre filer i vardera körriktningen är en felinvestering eftersom mer vägar skapar trafik, till exempel blir nya ringlinjer ofta snabbt fyllda. Istället ska man enlig Christer Ljungberg satsa på att ändra normer, få människor att åka bil mindre (Aktuella frågor 11/1).

Först får sägas att det miljöpartistiska inlägget inte var bra för Skåne. Allt tyder på att Skåne behöver tala med en röst för att få ut så bra resultat som möjligt av de kommande förhandlingarna med staten.

Argumentet att vägar skapar trafik är feltänkt. Vägar gör det möjligt att göra resor som annars inte skulle ske. Öresundsbron har till exempel ökat resandet. Men det är inget okynnesåkande, ingen kör bil utan att det är den bästa lösningen för just den personen. Det är inte fel normer som gör att det finns fler privatbilar än någonsin och att försäljningen av nya bilar ständigt slår nya rekord samtidigt som nya sätt att ha bil – leasing, dela på ägandet och bilpooler –poppar upp nästan varje vecka.

Hur skattepengar fördelas när det gäller väg och järnväg visar på en politisk skiljelinje. Ska politiker uppfostra folket, eller ska de vara folkets företrädare?

Moderaterna går till val på att människor normalt sett själva bäst vet vad de behöver och vill göra. De är heller inga egoister, utan kan väga personliga fördelar mot vad de får för effekter.

Pontus Lindberg

”Satsningen på biogas ger säker miljönytta!”

Publicerad i SvD 20 dec

Sverige får inte kompromissa med miljönyttan i våra biodrivmedel och därmed riskera stödet för en omställning till en fossiloberoende transportsektor. Rätt klassificering och transparent miljömärkning måste kunna utkrävas av såväl fossila som förnybara drivmedel, skriver flera debattörer som argumenterar för mer biogas.

Flera medier har under hösten rapporterat om den mycket tveksamma miljönyttan med biodiesel och HVO baserad på palmolja och dess biprodukt PFAD, till exempel Aktuell Hållbarhet (5/9), Sveriges Natur (14/9), SvD (28/11), SVT Mitt i Naturen (1/12) och nu senast GP (13/12). När regnskog avverkas i Sydostasien för att ge plats åt palmoljeproduktion leder det till stora punktutsläpp av koldioxid och en ekologisk katastrof i berörda områden.

Biodrivmedel är en nödvändig del i omställningen till en fossiloberoende transportsektor. Men för att biodrivmedlens roll i själva omställningen skall vara trovärdig måste vi kunna lita på att de biodrivmedel som används är bra för miljön. Det får aldrig råda någon som helst misstanke om att mer biodrivmedel i Sverige innebär mindre regnskog. Både företag inom branschen och politiker måste därför se till att alla palmoljeprodukter hålls borta från drivmedelsmarknaden.

Norge har nyligen beslutat att från årsskiftet klassa om palmoljeprodukten PFAD från restprodukt till biprodukt eftersom den har ett nästan lika högt marknadsvärde som palmolja. PFAD ger alltså en intäkt som blir en drivkraft för ökad avverkning av regnskog till förmån för palmoljeplantager. Producenterna kan till och med öka utbytet av PFAD genom små justeringar i produktionskedjan. Stora ursprungsländer för råvara till HVO som Tyskland, Storbritannien och Holland har, liksom Norge, klassat PFAD som biprodukt. Omklassificeringen till biprodukt innebär att miljökostnaden för att producera PFAD måste räknas in hela vägen tillbaka till palmoljeplantagen, vilket är högst relevant då palmoljeplantager uppenbarligen har stor miljöpåverkan.

En motsvarande omklassificering borde därför snarast ske även i Sverige i syfte att säkerställa fortsatt hög trovärdighet för bra biodrivmedel. En sådan omklassificering kan regeringen genomdriva utan att tillfråga riksdagen eller invänta andra förändringar på drivmedelsområdet. Det är viktigt att konstatera att palmoljeprodukter fortfarande står för en låg andel av de biodrivmedel som används i Sverige och att de flesta leverantörer och de flesta biodrivmedelsprodukter inte alls har någon koppling till palmoljeindustrin. Detta gäller exempelvis svenskproducerad HVO, liksom E85, RME och biogas.

Biogas är ett utmärkt exempel på användning av restprodukter i dess rätta bemärkelse. Över 90 procent av biogasen som används till transporter i Sverige kommer från just restprodukter och avfall, oftast också från Sverige. Ett exempel är den matavfallsinsamling som många kommuner nu bygger ut. En fortsatt utveckling av avfallshanteringen i Sverige kan dessutom skapa ännu mer resurser för biogasproduktion. Det finns i dag 50 000 gasfordon och en infrastruktur som är utbyggd i stora delar av Sverige. EU förordar dessutom en fortsatt utbyggnad av infrastrukturen för gastankning då man ser biogas som ett utmärkt komplement till en fortsatt satsning på ökad elektrifiering av vägtrafiken. När man också vill begränsa användningen av biodrivmedel från oljeväxter som palmolja, sockergrödor och stärkelsegrödor i kommande direktivförslag, vill man samtidigt stärka konkurrenskraften för avfalls- och restproduktbaserade biodrivmedel som biogas.

Anna Grauers

affärschef Eon Biofor

Bo Ramberg

vd, FordonsGas Sverige AB
Håkan Thorbjörnsson

Strategidirektör, Göteborg Energi AB

Mattias Philipsson

vd Svensk Biogas AB
Klas Gustafsson

vvd, Tekniska verken

Johan Zettergren

vd Swedegas

Mätta Ivarsson (MP)

regionråd och ordförande Regionala utvecklingsnämnden, Region Skåne

Pontus Lindberg (M)

regionråd, 2:e vice ordförande Regionala utvecklingsnämnden, Region Skåne

Skåne behöver motorvägar!

Publicerad i KvP den 13 dec

Det är glädjande att se att det fortfarande finns socialdemokrater som bryr sig om motortrafiken, skriver Carl Johan Sonesson (M) och Pontus Lindberg (M).

Skåne behöver bredare motorvägar, skriver de socialdemokratiska riksdagsledamöterna Niklas Karlsson och Per-Arne Håkansson på KvP Debatt. Den förste är från Landskrona och den andre från Åstorp. Så de är insatta i hur trafiksituationen på E6 är: Köer, olyckor och trängsel. Att bygga ut flera avsnitt av motorvägen till tre filer i varje riktning ser de som en självklarhet. Till och med en prioriterad fråga. Det är angeläget att driva frågan politiskt, skriver de, men har inte nått framgång i riksdagen med den motion de har lämnat in. Det är ändå glädjande att insikten om behovet av väl fungerande infrastruktur finns hos i alla fall några av de skånska socialdemokraterna. Likaså att man väljer att lyfta fram vägarna istället för bara spårbunden trafik.

 

Satsningar på bättre vägar är viktiga, just nu. Motorvägarna i västra Skåne är fulla, och utbyggnaden av E22 och E65 går så sakta, så sakta. Tyvärr har Karlsson och Håkansson inte stort stöd i sitt parti, även om de säkert inte är ensamma i Socialdemokraterna. Deras partikamrater i riksdagen tänker avslå motionen. Och regionstyrelsens ordförande i Region Skåne Henrik Fritzon (S) har ännu så länge valt att prioritera annorlunda. Det är kanske inte att förvånas över, S-styret i både regeringen och Region Skåne bygger på stöd från bilfientliga Miljöpartiet. Och den gemensamma rödgröna önskan blir då att bilismen ska minskas genom att göra det svårt, dyrt och jobbigt på alla sätt att inte åka med den kollektivtrafik som tillhandahålls. Och att kollektivtrafikens bussar går på samma överfyllda vägar som bilarna låtsas man inte om. 

 

Det fanns för tio år sedan en enighet över blockgränserna om att Skåne behöver både väg och järnväg. Just nu verkar tyvärr Karlsson och Håkansson rätt ensamma om att stå kvar där. Har vi fel: Upp till bevis! Vi moderater är i stället utvecklingsoptimister och är övertygade om att tekniken kan öka friheten för skåningarna. Det ska finnas en fungerande järnväg med Pågatåg och Öresundståg – och framtida ännu bättre tåg och bussar, åtta år av moderatledning i Region Skåne såg kollektivtrafiken öka med 35 procent. Men möjligheterna med en utvecklad grön bilism är vidsträckta. Det kan göra att den som har behov av att använda bil också får möjlighet att göra det. För att kunna bo kvar, för att kunna jobba kvar – eller för att kunna göra den där efterlängtade nystarten.

 

Carl Johan Sonesson (M)

Regionråd i opposition i Region Skåne

 

Pontus Lindberg (M)

Regionråd i opposition i Region Skåne    

En giljotin på företagsamheten i Sverige

Startsida » Skåneforum » En giljotin på företagsamheten i Sverige
Publicerad den 21 november 2016 i Skåneforum, Skånska Dagbladet och Kristianstadsbladet

DEBATT. Den så kallade 3:12-utredningen har lämnat sitt betänkande till regeringen. Förslagen från utredningen innebär skatteskärpningar på närmare 5 miljarder kronor, frågan är nu vad som kommer att hända om drivkrafterna för småföretagande slås undan med höjda priser för konsumenterna och otrygghet för landets småföretagare som följd.

I många skånska kommuner utgör småföretagen en stor andel av näringslivet, en del förblir små medan andra utvecklas till större globala företag med 10 000-tals anställda.

Bland våra nyanlända medborgare märks ett stort intresse för att driva egna företag, något som gynnar integrationen. Det är av största vikt för kommunernas och deras medborgares framtid att detta kan fortsätta. Om ändringarna av 3:12 reglerna införs kommer en straffbeskattning påverka alla de småföretagare som med hårt arbete utvecklar sina företag och därmed också våra kommuner. Vi moderater i de skånska kommunerna har lyssnat och kommer göra allt vad vi kan för att inte reglerna ska införas.

Sverige har cirka 290 000 små företag som anställer över 800 000 människor. Att starta och driva ett företag gör de flesta för att förverkliga en idé som man länge gått och burit på. Att arbeta som småföretagare medför mycket glädje men också oerhört stort ansvar för sig själv och den egna familjen. Så länge man är frisk och har många kunder är det en trivsam situation men innan man når dit är det många som arbetar långt mer än 40 timmar per vecka, tar ut lite lön om ens någon och inte sällan arbetar när man är sjuk. För till skillnad från att vara statligt anställd, där det finns vikarier och man saknar kunder som kräver leverans eller potentiella kunder som måste bearbetas, har småföretagaren alla dessa utmaningar att hantera.

Belöningen för detta risktagande heter i bästa fall utdelning och om det går riktigt bra kan utdelning ges av halva lönekostnaden med 20 procents beskattning, vilket enbart ett fåtal företagare kan dra nytta av. Med de föreslagna nya reglerna kommer över 66 000 småföretagare att kraftigt drabbas av den försämrade förenklingsregeln vilket ger dem en minskad utdelning då möjligheten till detta sjunker med 40 procent.
Översynen av 3:12 reglerna har ett tydligt direktiv – att öka skattetrycket och detta har utredningen lyckats med då skattetrycket förväntas öka med 5 miljarder kronor om året om regeländringarna går igenom. Det som helt har förbisetts är att drivkraften för att vara småföretagare helt raderas ut. Riskerna med att driva ett litet företag med ojämna intäkter, inga vikarier vid sjukdom eller kundfakturor som inte betalas står inte i paritet med de förslag som utredningen lagt fram. Utredningen som omfattar över 500 sidor har så många komplexa beräkningar att varje småföretagare måste anlita skattekonsulter för att planera sin ekonomi så de kan överleva i framtiden. Att jämföra en småföretagare med en vanlig löneanställning visar hur lite förståelse regeringen har för vad som krävs för att skapa arbeten och välstånd i Sverige.
Det är inte bara småföretagarna som drabbas av förändringarna av 3:12 reglerna. De flesta människor handlar tjänster och varor av småföretag idag och gör det för att priserna är överkomliga. Om de nya reglerna får genomslag finns det två alternativ för småföretagaren. Antingen accepterar småföretagaren en real lönesänkning om 5 till
8 000 kr/mån och chans till vinstutdelningar i framtiden eller så är småföretagaren tvungen att kraftigt höja sina priser vilket medför färre kunder och till sist en nedmontering av företaget eller så kommer priserna gå upp på allt ifrån bröd och smör till städtjänster och kvalificerade konsulttjänster.

I praktiken kommer regelförändringarna medföra en skärpning av lönekravet för många företagare, i värsta fall från 47 000 kr/mån till 74 000 kr/mån vilket är helt verklighetsfrämmande i många branscher och regioner.
Moderaterna värnar om människans frihet och om att människor ska stimuleras att starta och driva företag där nästan en miljon människor får ett ordentligt arbete. Alla svenskar kan inte arbeta i de stora företagen som inte påverkas av de nya regelförändringarna eller vara en statligt anställd tjänsteman som ersätts med vikarier om man skulle bli sjukskriven.

Sverige är på väg in i en framtid där drivkraft, risktagande och eventuell belöning i form av utdelning inte accepteras – Jantelagen har alltså slagit sina järnklor än hårdare i Sverige. Det är en mycket farlig väg nu när storbolagen lägger ner sina fabriker och flyttar verksamheten utomlands. Sverige behöver både storföretagen men även alla de småföretag som en gång i framtiden kan bli ett storföretag. Förslaget kommer innebära kortsiktigt klirr i kassan för staten men på sikt kommer istället minskat företagande hämma utveckling och innovation i Sverige och medföra minskad tillväxt. När Sverige behöver en politik för bättre näringslivsklimat agerar regeringen precis tvärtom.

I många skånska kommuner utgör småföretagen en stor andel av näringslivet. Bland våra nyanlända medborgare märks ett stort intresse för att driva egna företag, något som gynnar integrationen. Det är av största vikt för kommunerna och deras medborgares framtid att detta kan fortsätta. Vi moderater i de skånska kommunerna har lyssnat och kommer göra vad vi kan för att inte de nya reglerna ska införas.

Översynen av 3:12-reglerna har ett tydligt direktiv att öka skattetrycket och detta har utredningen lyckats med då skattetrycket förväntas öka med 5 miljarder kronor om året. Riskerna med att driva ett litet företag med ojämna intäkter, inga vikarier vid sjukdom eller kundfakturor som inte betalas står inte i paritet med de förslag som utredningen lagt fram.

Utredningens komplexa beräkningar gör att småföretagarna måste anlita skattekonsulter för att planera sin ekonomi för att överleva. Att jämföra en småföretagare med en vanlig löneanställning visar hur lite förståelse regeringen har för vad som krävs för att skapa arbeten och välstånd i Sverige.

De flesta människor handlar tjänster och varor av småföretag för att priserna är överkomliga. Om de nya reglerna får genomslag finns det två alternativ för småföretagaren, antingen accepteras en real lönesänkning eller så blir det tvunget att kraftigt höja priserna. I praktiken kommer förändringarna medföra en skärpning av lönekravet för många företagare, i värsta fall från 47 000 kronor/månad till 74 000 kronor/månad vilket är helt verklighetsfrämmande i många branscher och regioner.
Moderaterna värnar om människans frihet och om att människor ska stimuleras att starta och driva företag. Alla svenskar kan inte arbeta i de stora företagen som inte påverkas av de nya reglerna eller vara statligt anställda. Sverige är på väg in i en framtid där drivkraft, risktagande och eventuell belöning i form av utdelning inte accepteras. Det är en mycket farlig väg nu när storbolagen lägger ner sina fabriker och flyttar verksamheten utomlands.
Förslaget kommer innebära kortsiktigt klirr i kassan för staten men på sikt kommer i stället minskat företagande hämma utveckling och innovation i Sverige och medföra minskad tillväxt. När Sverige behöver en politik för bättre näringslivsklimat agerar regeringen precis tvärtom.

Péter Kovács(M)

kommunstyrelsens ordförande, Höganäs

Christian Sonesson(M)

kommunstyrelsens ordförande, Staffanstorp

Ninnie Lindell(M)

oppositionsråd, Bjuv

Anna Palm(M)

kommunalråd, Höör

Mikael Rubin

(M), oppositionsråd, Trelleborg

Olof Röstin(M)

kommunalråd,Svalöv

Kenneth Dådring(M

oppositionsråd, Klippan

Carina Wutzler(M)

kommunstyrelsens ordförande, Vellinge

Henrik Wöhlecke (M

kommunalråd, Eslöv

Pär Palmgren (M)

oppositionsråd, Hässleholm

Anders Johnsson (M)

oppositionsråd, Burlöv

Lars Johnsson (M)

oppositionsråd, Simrishamn

Per-Martin Svensson (M)

vice ordförande kommunstyrelsen, Tomelilla

Christer Wallin (M)

oppositionsråd, Lund

Pia Almström (M)

kommunstyrelsens ordförande, Kävlinge

Patrik Ottosson (M)

gruppledare, Bromölla

Birgitta Persson (M)

vice ordförande kommunstyrelsen, Landskrona

Robin Holmberg (M)

oppositionsråd, Ängelholm

Carina Zachau (M)

kommunstyrelsens ordförande, Örkelljunga

Patrik Ströbeck (M)

vice ordf. kommunstyrelsen, Perstorp

Pontus Lindberg(M), regionråd Region Skåne

Peter Danielsson (M)

kommunstyrelsens ordförande, Helsingborg

Stefan Lundgren (M)

kommunstyrelsens ordförande, Sjöbo

Eva Lindholm(M)

gruppledare, Hörby

Torbjörn Tegnhammar(M)

oppositionsledare, Malmö

Carl-Magnus Nilsson (M)

gruppledare, Osby

Johan Bolinder (M)

oppositionsråd, Skurup

Anders Berngarn (M)

kommunstyrelsens ordförande, Lomma

Peter Johansson (M)

oppositionsråd, Kristianstad

Pontus Pålsson(M), gruppledare, Åstorp

Linda Allansson Wester (M)

kommunstyrelsens ordförande, Svedala

Carl Johan Sonesson (M)

oppositionsledare, Region Skåne

Kristina Bendz(M), oppositionsråd, Ystad

Patric Åberg (M)

kommunstyrelsens ordförande, Östra Göinge

Christer de la Motte (M)

gruppledare, Båstad